När allt är på botten

Just nu går jag runt som en levande död, i stort sett. Idag har varit en så dålig dag, har inte orkat någonting, orkade inte ens hålla en glad och trevlig ton mot någon. Blev sur och provocerad av allt som sades. Vet inte vad jag ska göra. Har även något som jag måste berätta för en del folk men har ingen aning om hur fan jag ska göra det. Känner mig som ett sånt stort jävla misslyckande så vet inte vad jag ska ta mig till. Känner den som är viktigast att berätta för och vet att denne inte förstår sånt här. Vill bara ha mamma, hon förstod mig och hon förstod att hälsan går före allt, precis allt. 
 
Har möte imorgon på socialtjänsten, vi får se hur det går. Vet inte ens vad fan jag ska skriva här, jag orkar fan inte. Mår konstant så jävla dåligt, finns inget bra och inget får mig på bättre humör. Får panikångest allt oftare och det håller på att äta upp mig. Går konstant runt med ångest. Måste även ringa till syven på skolan för att prata om vad som ska hända nu och till hösten. Är så jävla rädd, jag orkar inte. Allt hade bara varit så mycket bättre om jag inte fanns. Nu är jag här, deprimerad, panikångest, ingen att prata med, utan framtid och urfattig, livet leker verkligen. 
 
Hatar allt. 
 
Hur fan tar man sig upp från botten? För jag klarar inte mer. 


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback