Feelings

Vet inte vad jag ska skriva på den här bloggen längre, vågar typ inte längre. Ingenting jag gör blir rätt. 
 
I alla fall, jag känner mig sjukt bortprioriterad, som vanligt. Trodde det fanns vissa människor som skulle få en att må bättre men ock så fel man kan ha, som jag precis skrev till Moa. Saknar mamma som in i helvete. 
Det finns vissa tankar jag haft otroligt mycket, nu hade dom försvunnit ett ganska bra tag men oj vad dom har kommit tillbaka, med storm också. Blir spännande att se hur länge jag orkar hålla upp detta sken. 
 
Det har även kommit till min uppmärksamhet vilka som känner mig nu förtiden. Jag rabblade upp en lista åt Moa för vilka som kände mig bäst för 2 år sedan och vilka som känner mig bäst nu. Kan säga att det har förändrats, dom som var i toppen är nu i botten. Och dom som jag inte ens kände för 2 år sedan är på toppen. 
 
Klarar inte mer skit just nu, skiten bara kommer och jag orkar inte mer. Jag vill bara kunna få en lugn dag, helst mer än en dag utan att något nytt skit kommer upp. Vill bara kunna slappna av och försöka må bra men det lär väl aldrig hända för det finns ju alltid något. Önskar jag var en självisk jävel, hade jag varit det så hade alla hatat mig men jag hade 'mått' bra. Frågan är hur länge man ska orka den här skiten.
 
Önskar jag var tillräckligt stark för att säga till folk vad jag tycker och tänker. För har så mycket att säga men är så rädd för att må sämre. Jag vill inte glida ifrån folk mer än jag redan har gjort. Men det är ganska tydligt för mig att mamma var den som gjorde det mesta. Det var pågrund av henne som allt var som det var. Har så mycket att säga, det finns speciellt en sak jag vill säga till någon men jag vågar inte. Kan inte skriva här heller för det är fegt som fan. Så vi lämnar det. Nu ska jag gå tillbaka till att hata mig själv och försöka vara tillräckligt stark för at inte göra något dumt. Puss hej


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback