Patetisk, ångest och stängd

Har en del jag vill skriva här men vet inte hur jag ska få ut det, som jag redan har skrivit. Har i alla fall haft en bra helg, fredagen var dock bäst för då fick jag först mysa med Kevin hela dagen sen fick jag även vara med Lucas då vi åt middag hos Pelle och Rebecca. 
 
Idag kan vi dock diskutera, idag har inte alls varit en bra dag. Vet inte riktigt hur långt jag kan sträcka mig här för vill inte börja gråta för sitter i vardagsrummet och någon kan gå förbi när som. I alla fall, har haft sådan grov ångest hela dagen, har inte fått någon ångestattack men har känts som om det varit på gång hela dagen. Ett tag där visste jag inte om jag höll på att svimma pågrund av ångesten eller lågt blodsocker, visade sig att det var ångesten. Vet inte vad jag ska göra åt det här, ska iaf på ungdomshälsan snart så hoppas att dom kan hjälpa mig. Nu känns det som om jag ska svimma igen och har fått tillbaka ångesten så nu är det inte alls bra, börjar bli alldeles varm nu också.
 
Okej, nu är jag tillbaka, fick en panikattack, det var 1,5 timme sedan jag skrev det här där uppe. Har varit mer fylld av ångest på senaste tiden, kan bero på att mina problem bara har växt och att jag känner mig så sjukt nertryckt och ovärdig. Är tydligen inte värd något längre. Har fått höra att jag är en patetisk, skrattretande, respektlös människa och att jag beter mig illaockså så gissar att det kan vara en av orsakerna till att jag har sådan ångest. 
 
En annan sak jag tänkt på på senaste tiden är hur inkapabel till känslor jag är. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men jag kan inte alls visa känslor, vet inte hur jag gör, det finns 3 levande människor jag kan säga att jag älskar dig till, säger någon annan än pappa puss hej i telefonen blir jag otroligt obekväm, säger någon att dom älskar mig blir jag otroligt obekväm (utom dessa 3 personer jag kan säga det till då). Jag vet inte alls hur jag ska få ut det jag känner, jag är en otroligt stängd person och har otroligt svårt att öppna mig. Prata om känslor är inte min grej och att visa känslor är ännu mindre min grej. Har försökt att bli bättre på detta men kan inte, kommer ihåg när jag satt i köket med mamma och Erik och båda satt och sa till mig hur jag måste lära mig att visa känslor och prata om hur jag känner. Det här är alltså 1 år och 8 månader sen typ och har inte alls blivit bättre på det. Det bevisar väl hur tjockt mitt skal är, och ja jag ahr försökt men jag klarar inte av det. 
 
Nu ska jag försöka andas lite och försöka få tänka på något annat. Vi hörs väl någon annan gång

Vad har du för klädstil?

2016-05-01 kl 23:51:37

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback