02.40 - skolan, lägg er inte i och min psykiska ohälsa.

Jag vet seriöst inte hur man fungerar längre, känner mig som ett dött skal som har måsten så jag bara går runt som en zombie och gör det. Och samtidigt försöker jag se lite levande ut. Vet inte hur bra jag lyckas men. 
Är arg, hela dagen har jag varit arg och förbannad. Har stått i stugan och skrikit på allt och bara velat ställa mig ute på gården och skrika åt allt att dra åt helvete. Allt går emot mig, precis allt och det suger så jävla hårt. Jag vettefan hur jag ska orka detta. Satt och kollade igenom mina gamla resultat från skolan, i ettan ser det hur bra ut som helst. Inget betyg lägre än C, eller ah förutom matte och tyska men det räknas inte. Kommentarerna från lärarna är "stenkoll", "hur bra som helst", "bra jobbat", "inga problem för dig". Och sedan i tvåan blir det såhär, "goda kunskaper" i början av terminen, efter jul såhär, "ett svagt E", "skulle behövas jobba på". Sen i trean blir det lite mer såhär, "Ej närvarande", "Ej närvarande", "Ej närvarande", you get the picture. Och nu står jag här, ett år senare, mår sämre än jag gjorde när jag mådde så dåligt att jag var tvungen att hoppa av skolan, orkar mindre än jag gjorde 6 månader sedan och har dubbelt så mycket ångest. Men jag måste klara detta, för vad ska jag annars göra? Bo hemma tills jag dör, med ännu mer ångest och bara må sämre för att jag blir ett sånt jävla misslyckande och klarar av ännu mindre. Så jag måste, men jag vet inte hur. Och alla bara tjatar och tjatar och tjatar om hur jag måste klara det här nu och hur dom ska bli sur på mig och hur jag måste rycka upp mig och hur jag måste kämpa. Vad fan tror ni jag gör?? Jag gör så gott jag kan, det är inte precis så att jag vill vara deprimerad, ha ångest från helvetet, spendera mina nätter med sprutande tårar, inte orka skolan eller hata mig själv såhär mycket. Jag vet att jag måste klara det här nu, jag vet. Det är ingen som behöver påminna mig om detta för jag vet. Och påminner ni mig om detta ska ni inte bli förvånad om ni får ett jävligt otrevligt svar tillbaka, FÖR JAG VET. JAG VET DET MER ÄN ER OCH JAG VET SJÄLV VAD JAG KLARAR AV. Och vissa dagar kommer jag inte orka, för vissa dagar kommer jag må så dåligt att jag inte kan gå ur sängen, då jag inte klarar av att träffa folk eller gå hemifrån. Det kommer komma dagar då allt jag vill är att bara vara ensam. Och jag får ha svackor, om jag missar en eller två dagar från skolan, LÅT MIG. För att jag hade ändå inte klarat av att gå i skolan den dagen, jag hade inte kunnat lyssna. Jag hade bara zonat ut och inte hört ett ord av vad någon säger. Det tjänar inget till att gå till skolan dessa dagar. Det finns inget ni kan säga om min psykiska ohälsa som kan ändra på denna och det finns inget ni kan säga som kan få mig att klara av mer än jag klarar av. Nu är jag förbannad och gråter så nu ska jag lägga mig hör och stirra upp i taket typ för att jag har så mycket ångest så jag kan inte sova och har inga ångestdämpande kvar. Tänkte avsluta på ett otrevligt sätt men skiter i det, hej då.


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback