04.10 - Just det, jag är deprimerad.

Insåg "precis" hur patetiskt mitt liv är och tänkte att jag ska fan ta tag i det här. Sen kommer jag på att jag är deprimerad och utmattad, och då inser jag att jag klarar inte av det. Och det spelar ingen roll hur mycket jag vill må bättre, det blir inte bättre fast jag försöker. Vill göra grejer, vill leva livet, vill se tillbaka på dessa år om en massa år och tänka hur kul jag hade, inte hur jag var deprimerad, låg under täcket och isolerade mig. Även fast just nu är det det enda jag kan göra, men jag vill leva lite. Vill vara lite galen och göra något roligt, vara spontan och dansa som ingen ser på, inte bry mig om vad andra tycker. Och herregud vad klyschigt det blev nu. Vill inte vara den här tjejen, men det är svårt att bara ändra sig sådär. Speciellt när jag inte har något sätt att ändra på typ, har typ inga vänner som jag umgås med och inte så att jag vill ge mig ut själv och "leva". Jaja, det här är sånt jag tänker på klockan 4 på morgonen tydligen. Om någon vill leva lite med mig kan ni ju höra av er, hahahahhaha. Nu skrattar jag åt mig själv också, så där långt kan det ta innan jag trycker ner mig själv igen. Jävligt hälsosamt, men kan inte sluta. Hatar det här, varför ska jag känna mig så dålig och värdelös, som ett jävla misslyckande. Vill bara må bra, och även fast jag typ hatade mig själv innan mamma ens blev sjuk så var det inte på samma nivå. Om jag bara fick må bra. Enda gången jag mår bra är typ när jag är full och vågar bjuda på mig själv, vilket jag var typ 85% av denna sommaren hehe. Fyfan vad rolig jag är på fyllan, tycker synd om er som missat det. Omg en egoboost, dör att jag gjorde det typ. Nu försöka sova, hej då.


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback