Utnyttjad

Jag är äntligen hemma, oj vilken berg-och-dalbana det har varit. Konserten var i alla fall kung, alltså Ed fucking Sheeran är så sjukt underbart bra. Han väcker alla känslor jag har i kroppen, får rysningar när han sjunger. 
Ikväll har jag varit först på Julias födelsedagsfest och sedan for jag och Isabelle hem och såg ett avsnitt av en serie. Men nu har jag skjutsat hem henne och precis lagt mig i sängen. Min egna alldeles underbara säng.
 
För att byta ämne, en sak jag tänkt på är att det känns verkligen som skit att inse att man bara hör av folk när man behövs eller när någon umgås med dig för att dom inte har någon annan. Att inse att någon som ska vara dig nära bara umgicks med dig för att dom inte hade någon annan att vara med och sen när dom hittar någon annan så slutar dom. Ni slutar typ prata och dom hör aldrig av sig. Eller att någon bara hör av sig för att dom behöver något, hjälp eller en tjänst eller något sådant. Men bara när det gäller något sånt, aldrig för något annat. Typ fråga om man vill umgås och hitta på något. Det här är mitt liv, precis såhär är det för mig med vissa människor. Sen finns det ju några som verkligen inte är så och dom uppskattar jag så mycket. Jaja det var i alla fall vad jag tänkt på nu ikväll. 
 
Ed Sheeran var så jävla bra, precis som förra gången men nu taggar jag upp för Bruno för det kommer vara ännu bättre!


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback