Hur dåligt jag verkligen mår

Skrev ett långt inlägg om hur jag mår och hur rädd jag är men det försvann. Hag skrev om hur jag aldrig vågar säga hur jag känner för folk inte ska förstå och förminska mina känslor. Hur jag sa att jag bara hade ont i handlederna när jag också har ont i knäna, fotlederna, armbågarna och axeln. För sådan är jag, rädd för att folk ska tro att jag ljuger eller inte förstå. Därför drar jag hellre en lögn istället för sanningen. Folk förstår inte psykisk ohälsa, speciellt många i min närhet som inte förstår. Jag pratar aldrig om hur dåligt jag mår, hur jag tagit till flera olika skälvskademetoder för att slippa ha så psykiskt ont. Jag har skurit mig, jag har druckit, allt för att det ska bli bättre. När det inte funkade i längden försökte jag jobba istället. Det blev en hel del jobb. Jag gick även tillbaka på antidepressiva för att försöka få må bättre. Börjat gå på samtal efter ett långt tag utan. Det var tur jag blev sjukskriven när jag blev det för det blev för mycket. Men det är det fortfarande. Säger det en gång för alla, jag mår så jävla dåligt. Ibland vill jag inte leva. Ibland önskar jag att jag var död. Men det här är inget man kan prata om för folk förstår inte. Jag mår dåligt, jättedåligt. Och ingen förstår. Känner mig verkligen så himla ensam. 




Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback