Jag vill vara med henne

Idag är den sämsta dagen på länge, jag saknar mamma så mycket. Vill bara ha henne här nu. Mår så dåligt och det enda som kan hjälpa är en kram från henne, behöver ligga i sängen bredvid henne och att hon ligger och håller om mig och säger hur allt ska bli bra. Så som hon gjorde alldeles för ofta. Sånt där som jag tog förgivet då som jag skulle göra vad som helst för att få nu. Jag skulle göra vad som helst för att få det tillbaka. Jag saknar allt, jag saknar tryggheten och allt som jag tog förgivet. Alla kramar när vi möttes i hallen, alla spontana gånger hon utbrast i lööööv u, alla mysiga kvällar framför tvn på holmön, alla bilfärder, alla gånger vi fick kvalitetstid, alla söndagar då vi låg och kollade på Beck eller Wallander eller vilken svensk deckare som nu visades på fyran på söndagar, alla morgnar när hon kom in och väckte mig innan hon for på jobbet, alla samtal när jag satt på bussen hem från skolan. Jag saknar allt, jag vill bara ha tillbaka det, jag vill bara ha tillbaka henne. Jag hatar det här, jag vill inte det här längre. Hon är överallt och jag påminns om henne i allt jag gör. Hon är här fast hon är inte här. Alla påminnelser räcker inte, jag vill ha henne här, livs levande, jag vill kunna prata med henne, jag vill kunna kramas med henne, jag vill kunna vara med henne. 


Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback