Pics

Måste nästan dela dessa bilder här också. Blev dock bara två för filerna var för stora för att laddas upp här men det får duga. Vill ni se fler gå in här!!!  
 
Har en hel del fler bilder att gå igenom också men kolla in andra bloggen så får ni se dom där sen. Hade även här tänkt skriva om läget just nu med orkar inte nu så det får komma sen.

03.17

10 Juli, redan. Och här sitter jag 3 på natten utan sömn, under tiden går huvudet på högvarv och alla tankar snurrar. Jag inser att jag mår betydligt mycket bättre än den här tiden förra året. Jag kunde sitta ute på altanen hela natten och stirra på havet samtidigt som myggorna åt upp mig och jag brydde mig inte för jag var så tom i huvudet. Jag mådde så dåligt så jag kunde sitta och stirra i 5 timmar rakt ut i ingenting. Jag var död inombords. Jag har en väldigt lång väg kvar att vandra men jag har börjat. Och jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv. Vid den här tiden förra året trodde jag inte att jag skulle finnas idag. Men jag besegrade monsterna i huvudet. Så nu står jag här idag, kanske inte starkare än någonsin, men med ett välmående som är bättre än det varit på 3 år. Jag har mina dippar, vissa värre än andra men generellt så mår jag bättre. Ångesten jagar mig fortfarande, den är fortfarande en starkare kämpe men den kommer jag kanske vinna över en dag också. Men jag är på väg upp. Och jag ska bevisa för mig själv att jag klarar det här. Jag kan klara det jag inte trodde jag kunde. Jag ska bevisa för alla andra som inte trott på mig att jag kan. Jag ska säga fuck jante och bli bäst, och jag ska vara jävligt stolt över det när jag kommer fram. När alla som inte trodde får se, jag ger mig inte förrän den dagen är här. 
 
Nu är det lätt att sitta här och skriva detta, men lite mer jobb att faktiskt ta tag i detta. Vi får se hur det går, jag vill men depressionen kanske tar över igen. Blir jag för svag så låter jag den göra det och där är mitt problem. Det är det allt beror på. Hur jag mår. Och hur starkt allt är.