Midsommar, Holmön etc.

Idag har jag gett mig själv ett löfte, eller egentligen två, som jag bara måste uppfylla. Saker som jag måste göra för att ta mig ur depressionen och kunna leva och vara lycklig igen. Något som jag ska hålla för mig själv så andra bara ser hur jag mår bättre utan att veta orsaken. Det kommer kännas bra, hoppas jag. Så efter sommaren så börjar det, då ska jag börja leva igen, försöka i alla fall. Nu när jag har lovat mig själv det här ska jag göra det också, inga ursäkter, ingenting som ska stoppa mig. Det är nu eller aldrig. Åh gud jag känner mig så mystisk, som om jag tror att jag är en jättekändis som inte kan berätta något. Haha egentligen är det bara småsaker som jag ska göra men det kommer nog bli stort. Och nej det är inte att jag ska skaffa jobb eller flytta hemifrån även fast det är två saker jag måste göra. Har ju dock ett jobb redan men det är ju bara vikariat men. Ja, ni kommer se med tiden vad det är jag ska göra, förmodligen, om jag fortfarande bloggar då men det lär jag ju göra. Kommer ju upp ett inlägg då och då. 
 
Annars då, har äntligen flyttat ut på Holmön. Det känns skönt samtidigt som det är lite jobbigt då alla andra är hemma och har kul och gör grejer. Inte för att det är säkert att jag skulle få vara med men.... Jaja, har det i alla fall bra här i solen. Dock är jag lite rastlös men gör mitt bästa för att hålla på med något. 
 
Midsommar var trevligt, dock mådde jag inte så bra psykiskt kände jag och hade allmänt mycket ångest. For och va med kompisar på kvällen i alla fall och fick vara med Moa äntligen och det var ännu trevligare. Och nu när helgen är slut är jag kvar här själv i min ensamhet. Spenderar dagarna ute i solen, på soffan eller, ja det var allt egentligen. 
 
Nu får vi se när nästa inlägg kommer upp. Ciao

Avsky och hat

Visste inte att jag kunde känna sådan avsky och hat för någon, för en människa, men det kunde jag tydligen. För jag känner det så mycket just nu och har gjort i 2 veckor. Jag fattar inte hur en människa kan bete sig så jävla svinigt mot någon, hur man kan vara så respektlös. Flyttar i alla fall ut på Holmön imorgon så ser inte människan igen på minst 2 månader och det ska bli så jävulskt skönt. För kommer fan inte komma hem igen. Det ska bli så skönt att slippa vara runt människor som drar ner en konstant som man blir arg av att höra rösten på. Och som man sist men inte minst är livrädd för. Jaja nu börjar sommaren på riktigt. 

Jag är klar

Jag kände verkligen hur jag började må bättre, hur jag var på väg ur depressionen. Jag hade en lång väg kvar men jag var på bättringsvägen. Sen hände det här, och nu är jag djupare ner i skiten än någonsin. Nu är det så jävla långt kvar till att komma dit jag var men det får hamna åt sidan just nu för jag har ett mål just nu. Och det är det enda jag strävar efter för jag fixar inte det här längre. Jag fixar inte den här situationen så jag måste ändra på skiten. Nu när jag är helt bestämd på detta så kommer det hända också. Förhoppningsvis händer det i början på hösten. Annars senare men nog fan ska det hända, men hoppas på så snabbt som möjligt för jag orkar inte det här. Jag är livrädd, jag rycker till vid vissa ljud, jag vaknar upp i ångest. Jag trodde inte att det skulle vara såhär illa men det blev det. Och eftersom det hände idag igen så är det ännu värre nu. Men nu är jag helt klar, nu får det vara för jag orkar inte bry mig om det längre. Jag tänker inte tolerera sånt här längre. Nu är det slut.