Jag är klar

Jag kände verkligen hur jag började må bättre, hur jag var på väg ur depressionen. Jag hade en lång väg kvar men jag var på bättringsvägen. Sen hände det här, och nu är jag djupare ner i skiten än någonsin. Nu är det så jävla långt kvar till att komma dit jag var men det får hamna åt sidan just nu för jag har ett mål just nu. Och det är det enda jag strävar efter för jag fixar inte det här längre. Jag fixar inte den här situationen så jag måste ändra på skiten. Nu när jag är helt bestämd på detta så kommer det hända också. Förhoppningsvis händer det i början på hösten. Annars senare men nog fan ska det hända, men hoppas på så snabbt som möjligt för jag orkar inte det här. Jag är livrädd, jag rycker till vid vissa ljud, jag vaknar upp i ångest. Jag trodde inte att det skulle vara såhär illa men det blev det. Och eftersom det hände idag igen så är det ännu värre nu. Men nu är jag helt klar, nu får det vara för jag orkar inte bry mig om det längre. Jag tänker inte tolerera sånt här längre. Nu är det slut. 



Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback