Ångest, prestationsångest och jobb.

Ångesten är konstant där. Vad jag än gör är den där. Jag kan inte göra någonting längre utan att den är där. Jag klarar inte av att göra något längre för att den är där. När det känns som att aldrig är bra kommer den smygandes och gör så jag inte orkar göra något. Den är där hela tiden. Den förstör allt för mig. Jag som trodde att allt äntligen hade blivit bra igen. Den senaste tiden har verkligen varit så extremt jobbig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har blivit så bra på att dölja det också att det är skrämmande. Just nu vill jag bara vara instängd i ett mörkt rum under ett täcke med en bra serie. Det är allt jag vill göra. Alternativt fara ut på holmön och titta på en bra serie där. Jag försöker hitta orsaken till denna ångest också men jag kan inte hitta den. Jag tror att en stor del är jobbet, ett av jobben. Jag får sån prestationsångest. Jag har sökt nytt jobb som jag nästan är helt hundra på att det inte kommer vara lika jobbigt att gå till. Jag hoppas bara att jag ska få det, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är så jobbigt, allt känns bara hopplöst, så otroligt hopplöst. Jag vet inte vad jag ska göra.

Livet

Nu går det lång tid mellan varje inlägg. Mycket som händer samtidigt som det ej händer någonting. Panikattackerna och ångestattackerna har kommit tillbaka. Fick en inatt och förut var jag så van vid de att det kändes som en vana men nu när dom kommer är det som en chock. Det är otroligt jobbigt. Samtidigt händer det något spännande imorgon som jag hoppas ska gå min väg. 
 
På senaste har jag även börjat känna suget av att flytta hemifrån, mestadels för att kunna inreda mitt eget hem. Spenderar mycket av min vakna tid med att leta efter inspiration för det. Så bara så ni vet skulle jag ej säga nej till ett presentkort på IKEA till jul. För planerar att flytta hemifrån någon gång under nästa år i alla fall. Då tror jag att jag är färdig med att bo hemma faktiskt. Men går allt som jag vill så kommer det ej vara något problem. 
 
Saknar även Holmön och sommaren så otroligt mycket. Hatar hösten för vågar ej åka ut på ön då för färjan är förjävulsk. Jag är ju livrädd att åka den när det gungar, speciellt nu när det är Helena. 
 
Ja det var ungefär det jag hade att säga idag. Vi hörs väl igen om en månad, hejdå.