Jag vill ha min mamma.

Klockan är 01.11 och jag ligger i stugan och lyssnar på hur regnet smackar mot taket. I stugan som är min undanflykt när jag mår som sämst. När allt känns hopplöst. Nu ligger jag här, vilket måste betyda att jag flyr från något. Paniken och ångesten. Somnade med en ångestattack och vaknade med en panikattack. Det enda stället som är aktullt när känslorna är på den nivån, det är Holmön. Det stället där jag känner mig närmast henne, där jag kan prata med henne. Här släpper ångesten och jag får ett lugn över mig, ett lugn jag inte får någon annanstans. Ett lugn som bara hon har kunnat ge mig. Min mamma. Vissa gånger behöver jag henne så mycket. Jag är 20 år gammal och jag behöver min mamma. Allt jag går igenom som bara hon kan hjälpa mig med. Saknaden blir inte mindre, den blir bara starkare och starkare och jag känner för varje dag hur mycket jag behöver henne. I allt jag gör behöver jag henne. Jag önskar bara att hon låg här bredvid mig, som vi gjorde för 4 år sedan, och gav mig alla hennes kloka råd. Jag vill ha min mamma.