Fuck allt

Livet har stannat upp och jag kan inte fortsätta. Det är något som håller mig tillbaka. Jag vet inte om det är ångesten, paniken, prestationsångesten eller om det är att jag är rädd att glömma. Om jag går vidare med livet, kommer jag glömma henne då? Jag är rädd. Jag är rädd för mig själv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Livet håller mig tillbaka som aldrig förr. Jag tror att jag är rädd att gå vidare, jag är rädd att jag ska glömma henne och allt som var. Jag vill bara försvinna nu. Jag vet inte vad jag gör längre. Och det värsta med allt är att alla tror jag mår bra igen men det kunde inte vara längre från sanningen. Jag ljuger för alla andra och jag ljuger för mig själv. Det här funkar inte men jag vet inte hur jag ska göra. Vad jag ska göra. Vill att hon ska vara här. Jag vill bara spola tillbaka tiden till då hon var här. Hon är allt jag vill ha. Jag går under utan henne. Jag funkar inte utan henne. Dem värsta tiden på året är på ingång och jag kommer att gå under. Jag vill bara ha henne här. 

Det värsta med det här är att jag har förlorat mig själv. Jag vet inte vem jag är längre. Jag känner inte igen mig själv. 

02.16

Jag saknar henne så mycket. Jag går sönder. Har så mycket känslor men släpper aldrig fram dom. Går istället runt som ett tomt skal och är trasig istället. Jag vill bara känna allt nu, för kommer det inte snart då brister jag ordentligt. Jag saknar henne. Jag vill ha min mamma.