Jag vill vara Emma igen.

Sömnen är inte existerande just nu. Är trött hela tiden men får inte somna, känns som jag gått tillbaka några år i tiden, typ till då jag gick i trean i gymnasiet. Ångesten är konstant och livet är inte det roligaste just nu. Ingenting går ihop och jag får det inte att funka. Finns saker jag vill göra men har inget driv och ingen motivation. Jag saknar det. Att orka kämpa för det jag vill ha, att faktiskt bry mig. Det gör jag inte nu, fast jag bryr mig så jävla mycket. Men det finns inget driv där. Blir irriterad på annat runtom som stör mig och inte gör saker bättre. Skolan vet jag inte ens vad jag gör med. Får panik även fast det typ funkar. Kommer inte iväg till gymmet som är det enda ställetdär jag mår typ bra. Har dock varit sjuk och förkyld så inte kunnat heller men. Framtiden skrämmer mig. Vad vill jag göra och hur ska jag uppnå det. Vet typ egentligen vad jag vill göra men vet inte hur jag ska uppnå det. Pluggar hela dagarna och sen är orken slut. Det enda mitt huvud orkar göra är att ligga och halvtitta på serier. Fast jag egentligen bara ligger och stirrar. Saker irriterar mig. Blir irriterad på minsta lilla. Saknar Holmön och sommaren. Hade kunnat vara där då jag pluggar på distans men kan inte vara där för finns inget internet och det behöver jag. Allt bara suger och är en enda röra. Jag vill vara driven och ha många bollar i luften för det är sån jag är nen jag klarar inte det längre. Jag vill flytta hemifrån och bli min egen människa. Jag vill bli mig själv igen. Jag vill inte vara deprimerad, med konstant ångest som inte klarar av att göra det hon vill. Jag vill vara Emma igen. Jag vill känna igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Inte den här deprimerade, ångestfyllda, tjocka, omotiverade tjejen jag är idag. Jag vill vara Emma.